Naturen runt hörnet




Finkar (Fringillidae)
-
Ökentrumpetare (Bucanetes githagineus)
-
Mongolfink (Bucanetes mongolicus)
-
Större korsnäbb (Loxia pytyopsittacus)
-
Bändelkorsnäbb (Loxia bifasciata)
-
Gulhämpling (Serinus serinus)
Finkar (Fringillidae) är en av de artrikaste familjerna i ordningen tättingar. I familjen ingår 60 släkten, varav sex utdöda i modern tid, och omkring 200 arter, varav 17 utdöda. Fåglarna förekommer över stora delar av världen utom i Australien. Vissa arter som kallas finkar hör istället till andra familjer som astrilder, vävare, kardinaler, tangaror och pilfinken i sparvfinkar.
Finkar är små till medelstora fåglar med en längd mellan 9 och 26 centimeter. De har kraftig och oftast konformad näbb, där exempelvis stenknäcken utgör ett exempel på en art med mycket kraftig näbb. Anmärkningsvärd är näbben hos släktet korsnäbbar (Loxia), med spetsar som korsar varandra. I likhet med sparvfinkarna har den en morfologisk egenhet som skiljer dem ifrån andra tättingar, då vingens yttersta tionde handpenna bara är rudimentär. För övrigt har alla finkar tolv stjärtfjädrar och stjärten har oftast en skåra i mitten. Färgen på fjäderdräkten varierar mycket inom denna familj. Från föga iögonfallande grå, grön- eller brunaktig till färgstarka fjäderdräkter i gult, rött och blått. Till de senare kan nämnas domherre (Pyrrhula pyrrhula), iiwi (Drepanis coccinea) och ett antal arter som lever i tropikerna. Hos många arter är hannarna tydligare färgade än honorna. Några arter har en enklare vinterdräkt eller en ljusare näbb över vintern. Finkarnas flykt är hoppande eller vågformig.